10 trender inom hållbarhet som påverkar kommunikationen 2016 – del 3 av 5

Publicerad: 18 apr 2016

Vid FN:s toppmöte den 25 september 2015 antog världens stats- och regeringschefer 17 globala mål för perioden 2016–2030. Målen kommer att kräva stora förändringar, något som påverkar kommunikationen på alla nivåer – från global till nationell nivå inom såväl politik och i samhällsdebatten som i organisationer och företag.

Hur berör de här förändringarna vår organisation? Vilken är kommunikatörens roll, vilket ansvar har organisationerna och vad kan var och en göra för att bidra till att vi når målen?

Det här är den tredje delen i en artikelserie om fem delar där Sveriges Kommunikatörer presenterar 10 trender inom hållbarhet som påverkar kommunikationen 2016 och framåt. Trendspaningen är framtagen av Ylva Skoogh, senior advisor och partner på Integrate Strategy och seminarieledare för Hållbarhet 2016.

5. Krav på ökad transparens och ny lagstiftning om rapportering

Förväntningarna stiger på olika aktörer – regeringar, regioner och organisationer – och kraven på handling och konkreta resultat blir tuffare. För att kunna följa upp åtgärderna krävs specifika, tidsatta mål och indikatorer som möjliggör jämförelser. Bland annat till följd av en rad skandaler, inte minst Volkswagen under 2015, kommer kraven att höjas ännu mer på företagens rapportering. Till redovisning av klimatrelaterade data läggs vattenrisker, risker i leverantörsleden och land för land rapportering av skatt. Företagen förväntas också beskriva på vilket sätt deras hållbarhetsarbete är värdeskapande för både samhället och ägarna.

EU:s direktiv om icke-finansiell redovisning kommer att genomföras under 2016 i alla 28 medlemsländer. Det innebär att företag med över 500 anställda måste hållbarhetsredovisa från och med 2017. Svenska regeringen har aviserat ett mer långtgående förslag som innebär att företag med över 250 anställda måste rapportera om sitt arbete med miljö, sociala förhållanden, personal, respekt för mänskliga rättigheter och anti-korruption. Cirka 2 000 företag kommer bli berörda om förslaget går igenom den 1 juli 2016 (Regeringen, 2014).

6. Beslutsfattare som inser att "allt hänger ihop"

Beslutsfattare och ledande opinionsbildare börjar se hur de globala riskerna hänger ihop (WEF, 2016) och de olika agendorna för ekonomi, social utveckling och miljö tenderar att konvergera. På finansmarknaderna, som bygger på riskspridning, är sammankopplade risker en ny omständighet att ta hänsyn till. Detta blev uppenbart efter finanskrisen 2008.

Nu börjar fler se att frågor hänger ihop, såsom klimatkris, vattenbrist, matkris, social oro, krig och konflikter samt migration. Det påverkar politiken både i EU och på hemmaplan i Sverige. Oförmåga att klara av klimatet, vattenbrist och migration anses vara de största riskerna.

I kombination med kollapsande stater, krig och konflikter skapar det instabilitet i flera länder, bland annat i Europas utkanter och närområde (WEF, 2016).

Beslutsfattarnas oro över växande klyftor mellan och inom länder har inte resulterat i kraftfulla åtgärder – ännu. Den fattigaste halvan av jordens befolkning har tvärtom sett sina tillgångar minska med nästan 40 procent på fem år (Oxfam, 2016) och även om Sverige är ett av världens mest jämlika länder har klyftorna ökat snabbast i hela OECD de två senaste decennierna (Svenska dagbladet, 2013).

Källhänvisningar

Fler delar i artikelserien om hållbarhet

  1. Agenda 2030 och klimatavtal i hamn och Sverige tar på sig ledartröjan (Del 1 av 5)
  2. Städer, regioner och företag viktiga för genomförandet och Stora investeringar i hållbarhet (Del 2 av 5) 
Finansiell Kommunikation
Loading...
loader
Laddar