night flag american

Du vinner inga val på att vinna dina anhängare

Publicerad: 18 aug 2016

Gästskribent: Mikael Törnwall

Direkt efter republikanernas konvent i juli, såg det ut som om höstens amerikanska presidentval skulle bli en rysare. Flera opinionsmätningar visade dött lopp mellan Donald Trump och Hillary Clinton. Ett par mätningar pekade till och med på en republikansk ledning.

Men det skulle vända snabbt. Några dagar senare hade demokraterna konvent, och trots att Hillary Clintons tal inte direkt höll Obama-klass, vände opinionsläget dramatiskt. I nuläget talar allt för att Hillary Clinton bekvämt vinner valet den 8 november. Hon leder i stort sett alla nationella mätningar, och dessutom i alla "swing states", inklusive Florida och Ohio – delstater som Trump måste vinna för att ha en chans att bli president.

Nu ska det sägas att mycket kan hända under de veckor som återstår till valet. Det här har varit den kanske mest svårförutsägbara presidentkampanjen i modern historia. Nya skandaler kan drabba Clinton, eller så ändrar sig opinionsläget än en gång.

Men med det sagt kan vi konstatera att Trumps kampanj verkar bli ännu ett bevis på att det är en dålig idé att ge de redan frälsta för stort inflytande när politiska partier ska utse ledare. Cirka 15 procent av USA:s röstberättigade röstade i de republikanska primärvalen. Mindre än hälften av dem röstade på Donald Trump. Det vi ser nu är att de budskap som attraherar entusiasterna som röstar i primärval, inte nödvändigtvis är de som vinner ett presidentval.

Samma retoriska rallarsvingar som får Trumps anhängare att jubla på valmötena, tycks verka direkt avtändande på de oberoende väljare som han måste vinna över för att slå Clinton i höst. Trumps katastrofala attack på den så kallade "Gold star-familjen" under demokraternas konvent är bara ett exempel på hur fel det blir när han följer sina instinkter nu när kampanjen övergått från primärval till presidentval på riktigt. Attacken fungerar för väljare som ser ett hot i alla muslimer, inklusive föräldrarna till en stupad muslimsk soldat. Men de flesta väljare ser sörjande föräldrar till en krigshjälte.

Donald Trump är inte unik i politiken. Vi ser exakt samma sak med Labours ledare Jeremy Corbin i Storbritannen. Älskad av anhängarna, hatad av partietablissemanget, men framför allt en hårdför ideolog som har små chanser att vinna ett parlamentsval. Till viss del var också den tidigare s-ledaren Håkan Juholt ett exempel på detta, en ledare som aktivisterna älskade men som var chanslös när han mötte väljarna (ingen jämförelse i övrigt).

Hittills har det varit en politisk grundlag att kandidater ställer om sin retorik när de väl utsetts till sitt partis kandidat, och att väljarna inser att de måste stå ut med ledare som inte bara appellerar till sin bas, utan som också kan kommunicera ett budskap som vinner val. Varken Trump eller Corbin tycks följa det mönstret. Trump är nog bara Trump, och det är inte mycket han kan göra åt saken. Hans väljare är ändå nöjda – för dem är det viktigare med en kandidat som i varje ögonblick står upp för sina principer än att faktiskt vinna valet.

Min gissning är att vi kommer att se mer av den varan innan politiken återgår till det normala.


Mikael Törnwall är journalist, författare och senior rådgivare på H+K Strategies. Han har bland annat varit Dagens Industris USA-korrespondent under fyra år. Den 20 september är han moderator på konferensen Maktens språk som bland annat gästas av Barack Obamas tidigare kampanjstrateg Roger Fisk, och Alex Conant, tidigare kommunikationschef åt partiledarkandidaten Marco Rubio.

PR och Media
loader
Laddar