Janne Elvelid, Head of Policy på Meta i Sverige och Finland, Anton Lif, rådgivare och specialist på informationspåverkan på Combitech Sverige, Viveka Hirdman–Ryrberg, kommunikationsdirektör för Sveriges Kommunikatörer, Peter Fellman, chefredaktör på Dagens Industri och Andrea Lewis Åkerman, Communications Manager på Google i Sverige och Finland. Moderator var Johan Eriksson

Hårdare policy och mer journalistik: Så ska nätets jätteföretag hantera desinformation och informationspåverkan

Publicerad: 2 sep 2022

Det blir allt svårare att avgöra vem som ljuger och vem som talar sanning. De senaste åren har påverkanskampanjer på internet tvingat oss att ställa frågan om innebörden av begrepp som yttrandefrihet och källkritik är i behov av revidering. Under ett seminarium i Almedalen diskuterade vår panel kommunikatörens ansvar att arbeta mot desinformation. Här är de viktigaste insikterna.

Vilket ansvar har vi att motverka spridningen av fake news? Denna fråga blir allt viktigare i alla delar av samhället – och är framförallt viktigt att ha i åtanke som kommunikatör. Under Almedalen höll Sveriges Kommunikatörer ett seminarium på temat. 

 

I panelen medverkade Janne Elvelid, Head of Policy på Meta i Sverige och Finland, Anton Lif, rådgivare och specialist på informationspåverkan på Combitech Sverige, Viveka Hirdman–Ryrberg, kommunikationsdirektör för Sveriges Kommunikatörer, Peter Fellman, chefredaktör på Dagens Industri och Andrea Lewis Åkerman, Communications Manager på Google i Sverige och Finland. Moderator var Johan Eriksson, kommunikationschef på PWC.

 

Rapporten från MIT: falska nyheter sprids 70 procent snabbare än sanna

 

Anton Lif, specialist på informationspåverkan, inledde seminariet med att definiera begreppet. Informationspåverkan har blivit ett av de viktigaste svenska begreppen för att förstå och analysera spridning av desinformation.

 

– Begreppet ‘informationspåverkan’ myntades av Myndigheten för Samhällsskydd- och Beredskap. Det innebär potentiell skadlig kommunikation från främmande makt – det vill säga när ett annat land med kommunikativa medel försöker påverka Sveriges intressen för att nå sina politiska och ekonomiska målsättningar. 

 

Anton Lif menar att den Svenska definitionen är problematisk då den endast syftar till avsiktligt vilseledande falsk information från en främmande makt. I andra länder pratar man snarare om misinformation, där det inte spelar någon roll vem som faktiskt sprider falsk information.

 

Janne Elvelid, Meta: “Det är väldigt mycket som är tillåtet”

 

Janne Elvelid, Head of Policy på Meta (föredetta Facebook), menar dock att det är svårare än vad man tror att sätta gränsdragningar mellan legitim debatt och spridning av desinformation. Det finns ingen regel på plats om att man inte får ljuga på sociala medier – det är exempelvis självklart okej för användare att redigera semesterbilder eller hitta på saker om sitt liv. 

 

– Svårigheterna kommer när man ska bestämma sig för när det är en legitim politisk debatt eller när är det någonting annat. Vi jobbar för att identifiera vilket innehåll på våra plattformar ska tas bort, och har en rad regler inom till exempel Covid och andra områden. Vi jobbar också med att reducera spridning av det som har tveksam faktagrund, vi har ett helt faktaprogram och jobbar med externa faktagranskare och journalister. Sen jobbar vi med att informera. Men sen är det också väldigt mycket som är tillåtet.

 

Andrea Lewis Åkerman arbetar som Communications Manager på Google i Sverige och Finland. Hon menar att företaget ser väldigt allvarligt på problemen, där den främsta åtgärden ligger i att uppdatera policyn för de huvudsakliga plattformarna.

 

– Desinformation är mycket mer utbrett i vårt samhälle idag än vad det har varit tidigare. Vi har två huvudsakliga plattformar, Google sökmotor och YouTube, dit människor vänder sig för information. Som stora aktörer har man väldigt stort ansvar att säkerhetsställa att människor nås av kvalitativ och bra information. Det vi gör är att vi ytterst förlitar oss på policy och riktlinjer, som vi tar fram i nära samråd med experter för att avgöra vad som får finnas och inte får finnas på våra plattformar.

 

Andrea menar dock att detta är något Google har behövt kraftsamla kring de senaste åren, inte minst under covid-pandemin och i och med införandet av 5G. I och med detta har policyn på framförallt Youtube kommit under stor förändring. 

 

Peter Fellman, Dagens Industri: “Vi måste fundera på vems agenda vi sprider”

 

Peter Fellman, chefredaktör på Dagens Industri, pratade om mediernas ansvar att agera mot desinformation. Han menar att en stark stöttepelare i arbetet är att ha en ansvarig utgivare, det vill säga någon som är ansvarig över vad som kommer ut på plattformarna.

 

– Om vi sprider osann information eller ljuger är det jag som får stå till svars. Jag tror att det på ett sätt stärker medier och tidningar, för just ansvarsfrågan kring spridning av desinformation blir viktigare och viktigare. Vi kan visa på att vi granskar det vi skriver och det vi publicerar. 

 

Peter menar att journalistiken står i framkant när det kommer till att agera mot desinformation, vilken är en stark del av yrkesrollen.

 

– Vi får ständigt in anonyma tips, och vi vet ju tyvärr att folk kommer inte att tipsa oss av sin godhet, utan folk har ju alltid en agenda. Vi måste ständigt fundera på vems agenda det är. 

 

Till skillnad från en publicist så fyller sociala medier som Facebook en helt annan funktion som gör det mer svårreglerat, menar Janne Elvelid. 

 

– Vi, till skillnad från en publicist, sitter och hanterar människors samtal egentligen. Vi kan inte arbeta utifrån en modell där vi måste kontrollera och övervaka exempelvis samtal mellan vänner. Vi arbetar med att sätta upp processer för att identifiera desinformation i exempelvis demokratiska processer, men vi kommer ständigt tillbaka till rätten till ett privatliv och att yttra sig. 

 

Trenden idag lutar mot att de stora internetföretagen tar ett allt större ansvar för vad som publiceras på deras plattformar, men det är fortfarande en lång väg att gå. Panelen delade under seminariet med sig av några av sina viktigaste tips de ville att åskådarna skulle ha med sig hem:

 

Janne Elvelid, Meta: 

– Vi behöver fler aktörer som går in och engagerar sig i dessa frågor. Vi måste hjälpa varandra i att underrätta och rapportera falsk information, men man måste också själv att hantera sina sociala kanaler och exempelvis ta bort kommentarer som sprider falsk information..

 

Peter Fellman, Dagens Industri: 

– Utgå från att de som försöker lura in hela tiden är tio gånger fler och större än man tror. 

 

Andrea Lewis Åkerman, Google: 

– Utbildning är superviktigt men lika så är ansvaret. Vem har ansvaret i att lyfta bra röster och minska dåligt innehåll? Vi kan inte lägga allt på medborgaren, utan vi bär alla ett jättestort ansvar i de här frågorna. Ur ett företagsperspektiv tror jag att det är väldigt viktigt att man har en grupp människor som tittar på de här sakerna tillsammans från olika funktioner. 

 

Viveka Hirdman–Ryrberg, Sveriges Kommunikatörer: 

– Läs på och var inte naiv. Samverka. Jag tror verkligen på samverkan. Det tredje är att bejaka och granska journalistik. Det är otroligt viktigt, även när man tycker att de är helt fel ute.

 

Anton Lif, Combitech: 

– Öva och använd de verktyg som finns. Sen bygger ni på och samverkar.

loader
Laddar