Kommunicera restriktioner trots informationsutmattning

De flesta manualer för kriskommunikation är skrivna för plötsligt uppblossande kriser som går över snabbt. Den typ av långdragen kris som vi lever i nu finns de få som vet hur man hanterar på ett effektivt sätt. Än mindre är vi tränade i att kommunicera att det fortsatt är ett allvarligt läge – utan att skrämmas. Andris Zvejnieks håller tillsammans med Gunilla Keller kursen Kommunicera effektivare på hjärnans villkor, och hjälper oss förstå hur kriskommunikation fungerar över tid.

Precis när vi får kännedom om en kris, som de första dagarna när det stod klart att Coronasmittan kommit till Sverige, har vi en mycket begränsad förmåga att ta in information.

– Här kunde vi se hur Folkhälsomyndigheten verkligen kommunicerade utifrån hur människors hjärnor fungerar, säger Andris. De första dagarna fick vi bara höra tre väldigt enkla och tydliga budskap om att hålla avstånd, hosta i armvecket och stanna hemma vid symptom.

Hotläget kräver konkreta budskap

I denna akuta fas menar Andris att vi är upptagna med att känslomässigt hantera hotet. Då är det fel tidpunkt att börja hänvisa detaljerat till forskning och gå in djupare på bakgrunden. Även om det är det människor efterfrågar, så är mängden information vi kan ta till oss i detta läge väldigt begränsad. Vi är födda med ett varningssystem som gör att vi regerar instinktivt och reflexmässigt på det som kan tänkas vara farligt för oss. Tänk på hur du rycker till när någon slår igen en dörr. En kraftig smäll kan räcka för att kasta oss in i hotläge.

– Jag kallar det för den röda zonen. Här får vi sämre tillgång till vårt intellekt. Då är du inte kapabel att väga plus och minus, ha samråd eller reflektera kring saker alls på samma sätt som när du är lugn.

Efter att FHM hållit några presskonferenser visade de bilden på kurvan och förklarade strategin med att platta ut den för att vården skulle mäkta med. Ännu ett steg som Andris tyckte var klokt,  eftersom vi då fick ”varför” förklarat på ett visuellt sätt, en bild som vi kunde bära med oss. Han menar att motivation är en stark drivkraft och kommunikationen bär ofta den uppgiften. Det är också så kommunikatörer är vana att arbeta med budskap, morötter framför piskor.

Motivation som vaccin mot informationströtthet

Tyvärr är hotivation, alltså agerande utifrån att vi känner oss hotade, ännu starkare. Hotivation är dock sällan effektivt för rationellt agerande och eftertänksamhet. Det blir ännu värre när det pågår under en längre tid. Om vi ständigt påminner varandra om hotet dränerar det oss på energi. Vi tänker sämre, blir mer emotionella och svart-vita i våra perspektiv. Vi blir också betydligt mer mottagliga för grupptryck.

– Motivation är att drivas av att göra något som gör det mer stimulerande eller bekvämt för oss. Men om detta tävlar mot rädslan för vårt eget liv, kommer vi påverkas mer av hotet än det motiverande budskapet, säger Andris.

För att ta upp kampen mot hotivationen måste vi stärka de motiverande aspekterna av kommunikationen när det kommer till en kris. Andris menar att empati är ett viktigt verktyg för att skapa motivation till att göra rätt, särskilt effektivt i ett läge där vi är väldigt emotionella.

– När vi till exempel får ta del av vilket enormt slit det är för de som arbetar på en Covid-avdelning, långa pass i tung och varm skyddsutrustning, då blir nog många mer motiverade att följa uppmaningarna.

Att vi är emotionellt mottagliga öppnar också för möjligheten att kommunicera kring samarbete och gemenskap menar Andris.

– Hot utifrån gör att vi sluter oss samman. I brist på att inte kunna krama om varandra kan vi med en vi-strategi hålla modet uppe och skapa ett hopp. Det är ofta väldigt effektivt att påminna om att vi har mött hot förut och att vi kommer att klara detta igen.

Andris Zvejnieks är tillsammans med Gunilla Keller kursledare för kursen Kommunicera effektivare på hjärnans villkor som hålls den 15 december.