Lucka 4

Publicerad: 2 dec 2016
Vad utmärker kommunikationsåret 2016?

–Ett väldigt famlande, tycker jag. Många aktörer experimenterar men det verkar inte alltid så genomtänkt - det finns exempelvis gott om exempel på hur företag knutit till sig kändisar och sedan dumpat dem, eller där kändisarna baktalat kunden så fort de skickat fakturan. Det står i kontrast mot den ”värderingsdrivna kommunikation” som många säger sig eftersträva.

–Samtidigt tycker jag vi också sett en ny typ av bombastiska reklamfilmer med amerikanska manér och amerikanska budgetar, tydligt skapade för att beröra. Det är otroligt snyggt, bra musik och mycket drönarflygningar men frågan är hur mycket sälj det ger.

Du utsågs under våren till en av Resumés Näringslivets 150 Superkommunikatörer. Hur kändes det och hur har du påverkats av utnämningen?

–Det är såklart roligt och hedrande att få uppskattning för det jag gör! Jag ser det som ett kvitto för att mitt sätt att berätta om hur företag kan tjäna pengar på lönsamhet går hem, oavsett om det sker i en text på ledarsidorna eller från scenkanten. Men påverkas av det? Nej.

Du är aktuell med en ny essä, ”En värld av filterbubblor – om effekterna av att vi bara ser det vi redan gillar”. Vad är egentligen filterbubblor och vad handlar essän om?

–De sociala mediernas algoritmer lär sig vad vi gillar och visar mer av det i våra flöden, samtidigt som sådant vi inte gillar tonas ner eller försvinner. Det gör att vi hamnar i ekokammare där vi bara hör röster som liknar det vi redan gillar vilket förvränger vår världsbild så att vi tror att det inte finns något annat sätt att se på världen. Vi har hamnat i en bubbla. Mediernas oförmåga att se att Donald Trump hade en verklig chans att bli president är ett exempel på vad som händer när man inte tänker på att man är i en bubbla. När kommunikationsbranschens företrädare pratar om hur folk har det, men använder den priviligerade mediemedelklassens mellanchefs liv som referens, förstår man också att många lever i en bubbla.

–Jag var inte mycket bättre, men när jag upptäckte det i somras så började jag undersöka det och resultatet blev den här essän. Med utgångspunkt från hur vi upptäcker ny musik har jag försökt förstå filterbubblorna, intervjuat olika bolag och visar på hur man själv kan agera för att se till att man har en balanserad bild av världen. I grund och botten är ansvaret inte mediernas, inte Facebooks, inte Googles utan vårt eget och det är vi som måste lära oss och bli bättre på källkritik.

–Sedan hade jag lite tur med tajmingen så att säga, eftersom den kom ut tre veckor innan det amerikanska presidentvalet och därför har jag blivit intervjuad typ tusen gånger om det här fenomenet.

Vilka kommunikationstrender ser du 2017?

Mindre moral och mer mening. Hållbarhetskommunikation har i mycket hög utsträckning handlat om att man ska köpa en viss produkt för att den är bättre för klimatet, för hälsan, för barnbarnen eller aporna eller så. Men folk köper inte för att en produkt är moraliskt överlägsen, utan för att en produkt är bättre. Ta Axfoods produkt Pulled Veggo som exempel. Allt är klokt med den: klimatsmart, veggo, en rätt helt i tiden. Den borde sälja som smör i skolsken men gör inte det. Varför? Den smakar jätteäckligt.

–Folk är för smarta för att gå på snärtiga slogans om det ena eller det andra. Man förstår att det just är slogans och blir bara trött. Nej, 2017 kommer alla dessa hållbara aspekter av produkterna att börja behandlas som bi-effekter hoppas jag. Och det ska vi vara glada för, eftersom de då har chansen att bli mainstream och göra riktigt stor skillnad.

Mer dialog. Det amerikanska presidentvalet var en utmärkt symbol för allt vad som är fel i samhället just nu. Folk lyssnar inte, utan tycks bara vänta på en paus i den anders tal för att kunna sälja sin nästa åsikt. Soran Ismail är en förebild i det att han tar diskussionen med alla som tycker annorlunda. Inte för att övertyga dem utan för att lyssna och kanske lära sig något, men också för att lära dem att alla inte tycker som oss. Jag försöker bli lite mer som Soran, och tar numera diskussionen på Facebook och runt middagsbordet när jag tycker annorlunda. Ibland upptäcker jag att jag haft fel, ibland upptäcker någon annan att jag har rätt. Men poängen är inte den, utan att vi lyssnar på varandra.

–Det här är svårt för de företag som tycks tro att lyssna på kunden innebär att man låter dem rösta fram en kalsongmodell eller bestämma om trillöingnöten ska vara kvar. Men bra firmor förstår att det är detta lyssnande som är hela grejen. Det som betraktas som tråkigast av allt - kundserviceavdelningen - är ju i själva verket det örat många företag saknar. Så kundservicechef är det coolaste en kommunikatör kan vara 2017, vill jag slå fast.

 


I Sveriges Kommunikatörers julkalender lyfter vi fram personer som har deltagit i olika sammanhang under året. 

Loading...
loader
Laddar