Vilken kommunikationskultur vill vi ha?

Vi lever i en samtid präglad av en stark kommunikationskultur. Medborgare, företag och organisationer blir alltmer kommunikativa och sociala medier har demokratiserat samhällsdebatten – idag kan nästan alla göra sin röst hörd. Men dagens kommunikationskultur har två eggar – den ena eggen är ökad transparens, tillgänglighet och öppenhet, och den andra eggen är ökad desinformation, informationsstress och ryktesspridning. Hur kan kommunikatören bidra till en bättre kommunikationskultur?

Sociala medier har raserat mediernas och politikernas kommunikativa maktpyramid. Ur askan har en kommunikationskultur växt fram där näst intill alla, både företag och enskilda individer, kan göra sin röst hörd, organisera stora mängder människor och få gehör för sina idéer i en bred krets. Att fler vill och kan kommunicera har framkallat en mängd samhällsvinster, så som snabbare informationsutbyte mellan medborgare, makthavare och företag, men också en mängd samhällsfaror i form av desinformations och löpeldssnabb spridning av ogrundade påståenden.

Att dagens kommunikationskultur vilar på en tvetydig grund blev särskilt tydligt vid de senaste månadernas terrordåd. När terrorn drabbade Stockholm den 7 april startade den 22-åriga juridikstudenten Jenny Nguyen hashtaggen #openstockholm och organiserade på så sätt stockholmare som ville hjälpa behövande – många erbjöd skjuts eller öppnade upp sina hem för medmänniskor som blivit strandsatta på grund av att delar av kollektivtrafiken stängts ned. När terrorn drabbade London lördagen den 3 juni använde polisen bland annat sociala medier för att varna allmänheten och ge anvisningar för hur man skulle agera om man befann sig på platsen. #openstockholm och polisens användande av sociala medier vid attacken i London är två belysande exempel på hur dagens kommunikationskultur kan skapa samhällsnytta – eller till och med rädda liv.

Men kommunikationen kring terrordåden i Stockholm och London hade också en annan, mörkare, sida. Vid båda händelserna spreds nämligen falska efterlysningar, ogrundade påståenden kring vad som faktiskt hade hänt och osanna yttranden kring vem som låg bakom dådet – osanningarna reproducerades i både traditionella och sociala medier. Kommunikationskulturen är alltså tveeggad där den ena eggen är ökad öppenhet, transparens och sanningsenlighet, och den andra eggen är ökad desinformation och desorientering. Hur kan professionella kommunikatörer bidra till att vågskålen inte tippar över i desinformationens favör?

Mer tillgängliga organisationer

När desinformation får löpeldsliknande spridning i sociala medier skuldbeläggs ofta allmänheten för att vara dålig på källkritik och okritiskt dela falska nyheter. Att bli bättre på källkritik är naturligtvis något alla borde ägna sig åt men det räcker inte med att uppmana allmänheten att bli mer källkritisk för att stoppa spridningen av falska nyheter. Organisationer, företag, makthavare och ledningsgrupper måste inse att kommunikation är essentiellt och samtidigt våga bli mer öppna och bättre på att snabbt upplysa, informera och inkludera medborgare och intressenter. I och med att medborgare och intressenter idag väntas ta snabba och på samma gång medvetna beslut – förväntar de sig i sin tur att vara väl underrättade och delaktiga. För att kunna leva upp till medborgarnas och intressenternas krav på snabb och utförlig information är det viktigt att det finns en kommunikationschef i ledningsgruppen som bidra med sin strategiska kompetens och förmåga att kritiskt granska källor, göra etiska överväganden och förstå omvärldens kommunikativa krav. Givetvis bör allmänheten bli bättre på att granska källor - men organisationer måste också bli bättre, snabbare och tillförlitligare i sin kommunikation.

Förmedla den önskvärda kommunikationskulturen till medarbetarna

Samtal om den egna organisationen kan idag uppstå var som helst och när som helst – inte minst i sociala medier. När ett företag drabbas av kris eller blir föremål för ett drev händer det att medarbetarna tar striden i sociala medier och försöker försvara organisationen – ett agerande som ibland får motsatt effekt och förvärrar krisen. Idag har alla medarbetare kommunikativa verktyg, så som tillgång till sociala medier, men få har förståelse för hur eller när de ska använda dessa vid exempelvis en kris. Därför är det viktigt att kommunikatörer idag får möjlighet att förmedla det kommunikativa perspektivet till medarbetarna eller ta fram kärnvärdena som beskriver den önskvärda kommunikationskulturen inom organisationen och ger medarbetarna direktiv för hur de ska agera, när de ska agera och vilka etiska överväganden som ska ligga till grund för agerandet.


Bli medlem i Sveriges största nätverk för kommunikatörer och träffa 7 400 kollegor. Du får tillgång till våra kostnadsfria event för medlemmar, rabatt på kompetensutveckling och får ta del av det senaste inom vår bransch. Du hjälper även till och stöttar svensk kommunikationsforskning.

loader
Laddar