Gå till huvudinnehållet Gå till huvudmenyn

Att hitta rätt balans: Spänningar i kommunal riskkommunikation

Gästkrönika | Riskkommunikation spelar en allt viktigare roll i dagens samhälle. Klimatförändringar, pandemier, cyberattacker och geopolitiska bekymmer har ökat behovet av effektiv kommunikation om potentiella faror och skador. Forskare vid Örebro Universitet har nyligen publicerat en studie om riskkommunikation i svenska kommuner och dess utmaningar. Studien är finansierad av MSB, och är genomförd med hjälp av intervjuer med 19 svenska kommunala kommunikatörer.

Hogne Lerøy Sataøen

I kommuner är ansvaret för att hantera och förbereda sig inför kriser stort. Riskkommunikation involverar olika yrkesgrupper och funktioner inom kommunen. Men trots dess betydelse har det funnits få studier som undersöker kommunikationshantering och kommunikatörers arbete. Forskningsområdet har framför allt dominerats av studier om allmänhetens riskuppfattning. Det är viktigt att belysa kommunikatörernas perspektiv och utmaningar för att förstå och förbättra riskkommunikationen i kommuner.

Studien identifierade flera spänningar som påverkar riskhantering och riskkommunikation. Till exempel finns det juridiska spänningar, organisatoriska spänningar, kulturella spänningar och teknologiska spänningar. Dessa spänningar kan vara utmanande men kan också vara produktiva eftersom de kan leda till diskussioner och bättre lösningar.

Ett exempel på spänning är mellan öppenhet och sekretess. Kommuner kan vara osäkra på hur mycket information de ska dela med allmänheten när det gäller lokala risker. Svenska kommuner omfattas av samma sekretesskrav som regioner och nationella myndigheter. Dock är de som kommuner även skyldiga att respektera principerna om öppenhet och transparens. Detta blir ofta en utmaning i kommunikation av risker. Andra spänningar kan handla om att harmonisera riskkommunikativa budskap med platsmarknadsföring och hitta balansen mellan att kommunicera platsers attraktivitet samtidigt som eventuella risker lyfts fram. En annan utmaning är att det organisatoriskt sällan skiljs mellan riskkommunikation och kriskommunikation, trots att dessa är två olika fenomen. Riskkommunikation hanterar saker som kan gå fel. Kriskommunikation handlar mer om situationer efter att en händelse faktiskt har inträffat.

Dessa exempel visar på de utmaningar som kommunala kommunikatörer med ansvar för risk kommunikation kan möta i sitt arbete. För att hantera dessa spänningar och förbättra kommunikationen föreslår vi tre åtgärder. För det första är det viktigt att synliggöra och acceptera spänningarna som en del av själva kommunikationsprocessen. För det andra behövs en reflexiv kommunikationsstrategi som tar hänsyn till komplexiteten och utmaningarna i riskkommunikationen. Slutligen är det viktigt att stärka kommunikatörernas professionella status och mandat för att kunna hantera de organisatoriska spänningarna.

Genom att arbeta med dessa åtgärder kan kommunikatörer i svenska kommuner förbättra riskkommunikationen och bidra till ett tryggare och mer välinformerat samhälle. Detta är nödvändigt för att möta dagens och framtidens hot och utmaningar.

Hogne Lerøy Sataøen

Associate Professor / Docent

Örebro University