Emanuel Karlsten till Mötesplats Sverige: "Just nu är det avgörande att förstå vad vi kan påverka – och att läget här är annorlunda än i nästan alla andra länder"
Emanuel Karlsten, journalist och föreläsare, kommer för andra gången besöka Mötesplats Sverige. Här kan du läsa hans tankar om hur vi kan förhålla oss till allt som sker i världen, och varför Sverige sticker ut.
Världen är upp och ned, spelreglerna för demokratiska samtal och för hur samhället och respekt fungerar verkar inte längre gälla. Så känns det, när man följer världsnyheterna om Ukraina, USA och Ryssland.
Men det är inte Sverige.
Och just nu är det avgörande att förstå vad vi kan påverka – och att läget här är annorlunda än i nästan alla andra länder.
För två veckor sedan släppte Medieakademin Förtroendebarometern. Den visade uppgång för nästan alla myndigheter i Sverige. Men det exceptionella är inte uppgången, utan att nästan inget hänt – på lång sikt. Förtroendebarometern har mätt svenskarnas förtroende sedan 1997 och det har alltid gått upp och ned, år för år. Men tittar man på trendlinjerna från 28 år tillbaka är de nästan löjligt raka. Det finns ingen nedåtgående kurva, det sker ingen kollaps i tilliten i Sverige. Andra undersökningar visar samma sak. SOM-institutet har mätt förtroende sedan 1986, och även där är det alltså löjligt raka trendlinjer: Förtroendet för polis, domstolar, politiker, medier är intakt. Trenden är inte nedåtgående, utan ligger på samma nivå under alla dessa år.
Det här är unikt för Sverige och de nordiska länderna. Förtroendet kallas det “nordiska guldet” och när nästan alla andra länder ser minskat förtroende för institutioner, är det alltså intakt i Sverige
Så varför känns det inte så?
Svaret hittas om vi sorterar de svarande efter partisympati, till exempel när det gäller public service: Förtroendet är skyhögt generellt, men uppdelat på partisympati blir det tydligt att ju längre högerut du röstar, desto lägre förtroende har du.
Det här är ett problem vi behöver vara vaksamma på. Alltså inte den politiska aspekten (det skulle lika gärna kunnat vara vänsterröstare som var lågtillitande), utan hur fler känner sig inkluderade och representerade.
Därför är USA, Ukraina och Ryssland varningsklockor. De säger inget om Sverige idag, men varnar för vad vi kan bli.
Motgiftet är inte något avancerat eller dramatiskt, utan ett nötande på det som är grundläggande mänskligt: Att mötas, förstå – och kommunicera med varandra.
