Maria Martinsson arbetar med att öka tryggheten på arbetsplatsen: “Det är otroligt påfrestande att vara rädd och att alltid försöka hitta säkerhetslösningar”

Kommunikation och samhällsutveckling går hand i hand. Maria Martinsson har ägnat en stor del av sin karriär till att använda kommunikation som verktyg för att påverka normer, attityder och beteenden – bland annat i sina tidigare roller som kommunikationsstrateg och organisationsutvecklare på myndigheter. Idag är hon egenföretagare och arbetar bland annat med att hjälpa människor att hantera hat, hot och trakasserier i yrkeslivet. Hon är även expert inom förändringsledning.

– På universitetet läste jag både statsvetenskap och medie- och kommunikationsvetenskap. Det var då jag upptäckte att en av mina styrkor är att hjälpa människor med att få fram vad de vill ha sagt. Jag har också ett väldigt starkt samhällsintresse, så jag såg kommunikation som en bransch där jag kunde kombinera mina intressen. 

I början av sin karriär fokuserade Maria framför allt på extern kommunikation. Det var först efter ett par år på Säkerhetspolisen som hon började intressera sig mer för intern kommunikation och organisationskultur. 

– Jag såg hur mycket påverkan intern kommunikation och kultur har på organisationer, och  det fanns så mycket att utveckla och stödja upp inom detta område. Det kunde exempelvis vara att stödja kollegor och chefer iställer för att bara producera information. 

Inom området för internkommunikation har Maria arbetat mycket med beteendeförändringar och förändringsledning, där hon bland annat på sin arbetsplats blev utvald att vara med och driva en stor förändringsprocess. Hon såg att det inte går att driva förändring genom att bara informera rikligt, utan att man måste jobba för att forma ledarskapet och den interna kulturen. 

“Om en förändring ska lyckas behöver man både kommunikation och information”

Maria berättar att hon under tiden som myndighetsanställd utvecklades enormt som kommunikatör och förändringsledare. På Säkerhetspolisen fick hon en ny roll inom verksamheten som organisationsutvecklare, där hon tog med sig det kommunikativa perspektivet.

– Att arbeta med kommunikation kan vara frustrerande, jag har exempelvis upplevt att man ibland kommer in för sent i projekt eller från sidan. Det förekommer också att man ska stötta upp organisationen med kommunikativa verktyg, där man istället blir sedd som jobbig för att man ställer krav. I rollen som organisationsutvecklare - och nu som konsult - kan jag jobba med kommunikation utan att egentligen prata om det, men genom att göra.

Maria såg att behovet för organisationsutveckling och förändringsledning var stort i omvärlden, och bestämde sig därför för att starta eget företag. Maria menar att hon som egenföretagare får jobba friare och utvecklas i sin yrkesroll. Dessutom var det viktigt för henne att själv kunna påverka vilken typ av uppdrag hon skulle ta. På det egna företaget Say and do jobbar Maria inom områdena arbetsmiljö, verksamhetsutveckling och lärande. 

– Där jobbar jag också mer renodlat med förändringsledning kombinerat med förändringskommunikation. Om en förändring ska lyckas behöver man både kommunikation och information. Ofta går man i fällan att bara informera - gärna rikligt - istället för att också kommunicera utifrån människors faktiska förhållanden och mottaglighet. Kommunikation i förändring är en process på mottagarens villkor, och kommunikatörer är viktiga för att facilitera de processer som gör att medarbetare till exempel arbetar på nya sätt.

“Det är otroligt påfrestande och dränerande att vara rädd och att alltid försöka hitta säkerhetslösningar”

Utöver det egenstartade företaget arbetar hon tillsammans med sin man Johannes Jakobsson och kollegan Philippa Borgh för att hjälpa människor att hantera hot och hat i yrkeslivet.

– Min man är journalist i grunden, och arbetade bland annat med att granska politisk extremism och organiserad brottslighet. I den rollen utsattes han för en mängd obehagliga situationer, och blev både hotad på internet och i personliga sammanhang. Han hade fysiska säkerhetslösningar, bland annat skyddad identitet, men han upptäckte att det inte riktigt hjälper för att öka känslan av trygghet. 

Maria berättar att en del i arbetet går ut på att människor behöver arbeta med att se skillnaden mellan farliga situationer och obehagliga. När vi utsätts för hot eller trakasserier i yrkeslivet är vår naturliga reaktion att försöka skydda oss själva, exempelvis genom att installera säkerhetsutrustning som extra lås, larm eller säkerhetsdörrar. 

– I de flesta fall utsätts dock personen inte för en verklig fara, men vi agerar ändå på hotet. Det är otroligt påfrestande och dränerande att vara rädd och att alltid försöka hitta säkerhetslösningar, vilket kan leda till sjukskrivningar och beteendeförändringar. Vi måste arbeta mer med att ta hand om och hantera känslan av obehag.

“Vi måste vara lyhörda och våga uppmärksamma att vissa personer kanske känner obehag på arbetsplatsen”

Maria menar vidare att vad vi uppfattar som obehagligt är subjektivt. Det du uppfattar behöver inte upplevas på samma sätt av kollegor. Detta innebär att det kan bli svårare att våga prata om obehagskänslor på jobbet, speciellt om det finns en arbetskultur där attityden är att släppa det och gå vidare. 

– Det kan exempelvis handla om att en besökare i din verksamhet blir arg på något och börjar bete sig hotfullt. Din kollega som är två meter lång och stark kanske inte alls uppfattar mannen som ett hot. Vi måste vara lyhörda och våga uppmärksamma att vissa personer kanske mår dåligt eller känner obehag på arbetsplatsen, det är inte något man kan avfärda med att “det ingår i yrkesrollen.”

I företaget Hantera Agera arbetar Maria med personer som regelbundet utsätts för hotfulla situationer. Hon berättar att det var en överraskning att se att den första stora målgruppen de började arbeta med i sitt företag inte var journalister – utan biblioteksanställda. 

– Man har ofta en föreställning om vilka yrkesgrupper som utsätts för hot i yrkeslivet, men i verkligheten ser det helt annorlunda ut. Många offentligt anställda kommunikatörer upplever hat och hot i sin kontakt med människor över exempelvis sociala medier. Och bara för att det kommer in via nätet innebär inte att det är mindre obehagligt. Vi blir lika rädda som om vi hade träffat någon fysiskt. Vi jobbar helt enkelt med människor som jobbar med att hjälpa andra människor.